Minns min barndoms somrar.
Farmors flammande brandliljor.
Morsdagsrosor i uttjänta grytor och hinkar på stugtrappen.
De vinterförvarades i potatiskällaren för vintrarna är stränga i Karelen.
Mormors borstnejlikor och vitarosa hav av höstflox.
Alla i byn hade ungefär samma sorts krukväxter och växter i rabatterna. Hade någon något nytt,delade man med sig.
Vuxna slet med höbärgningen, liade och räfsade manuellt, medan vi barn hade skoj och hoppade i höet på skullen.
Bastubad med doftande björkrisruskor och dopp i älven och aborrmete från bryggan där såpdoftande nyskrubbade trasmattor hängde på störar på tork, med miljoner myggor i sällskap.
Jordgubbar så söta i smaken att dagens moderna jordgubbar är smaklösa i jämförelse!För inte minns jag så fel?
Jag minns med säkerhet att somrarna var varma och soliga och oändligt långa...
SvaraRaderaVem vet - minnen är kanske härligast som de är, just som minnen. Ser man en gammal film eller en TV-serie som man avgudade som tonåring blir man inte sällan besviken. Det är nog tur att vi inte kan gå tillbaka och kontrollera jordgubbssmaken eller antalet soldygn, så att minnena behåller färgen.